Bara bada bastu

Så kom 8 mars. Vad skulle jag göra? Jag åkte till min bastuförening och hade samtal med andra kvinnor. De flesta är personer jag möter då och då, utan att veta vad de heter eller vad de gör om dagarna. Ändå är det samtal som ofta känns viktiga. 

anne-nygard-FQDaYrXjkKo-unsplash 

Den här gången kom vi att prata om våra yrkesliv och saker där som vi har svårt för. Flera av oss var där var uppvuxna på bondgårdar, där hemmet också var en arbetsplats och där man inte hade råd inte att ta tag i problem så fort de dök upp. Om ex utgödslingsmekaniken gick sönder så var de tvungen att laga det, annars skulle de få vada i skiten. 

En  prägling som ofta krockade med våra egna yrkesliv. För mig har det varit det svåraste att stå ut med. När en del kommer till ett möte med avsikten att säga något utan att lyckas så är det tvärtom för mig. Jag går på mötet och har bestämt mig för att hålla käften, utan att lyckas med det. 

I bastun pratade vi också om att det ibland dyker upp ett stigma runt de som lyfter problem på sin arbetsplats.Jag tänker aldrig någonsin gå med på den problembeskrivningen, det är jag mitt ursprung skyldig. "Glöm inte varifrån du kommer" såg jag att någon hade tatuerat. 

Att bestämma hur folk runt omkring en beter sig är mest något för diktatorer och andra psykopater. Vi andra har förmånen att förhålla sig till något mer mångfacetterat och svårtolkat. Alltid bättre, men jobbigt ibland och då kan man fly, exempelvis till en bastu. 

Det var sånt vi pratade om den där 8:e mars i bastun, samma dag som några finska karlar vann den svenska melodifestivalen med låten Bara bada bastu. Som det kan slumpa sig.