onsdag 22 oktober 2025

Mitt vita år

Här skriver  jag fått av mitt vita år och att vara snusfri. Jag avslutar med att skriva om det som jag tror är nykterhetens största fara. 

Photo by Ash Edmonds on Unsplash


  • Jag har fått mycket bättre sömn, och det är värt precis allt. När jag tänker efter på hur dåligt och ytligt jag sov tidigare, så känns det som galenskap.

  • Att dricka alkohol och snusa har varit en av flera rutiner jag haft för att öka mitt välbefinnande. Andra saker har exempelvis varit yoga, träning, bastu och kallbad. Det kan låta motsägelsefullt, men det är det bara om man har den moralsynen – men det har inte jag. Men angående välbefinnandet så skulle jag säga att jag fått bättre finmotorik. Jag kan må bra lättare av enklare grejer, som att titta på ett fint träd eller dricka en särskilt god kopp te.

  • Jag har helt slutat ha intresse för en folköl till middagen, även nu efter att det vita året är slut, eftersom det finns lika goda alkoholfria alternativ som dessutom inte är så energirika.

  • Nu när jag inte får in de där minivinsterna som en prissnus och en riktigt god öl kan ge, så har jag börjat tänka annorlunda på vardagen. Tidigare handlade det om att se till att göra de tråkiga sakerna först. Nu gör jag de roliga grejerna först, eftersom jag tycker de är viktigast. En vinst med det har varit att det blivit lättare att göra de tråkiga. Jag har varit inspirerad. I omvänd ordning var det oftast så att jag blev av med inspirationen.

En underbar effekt av att bli lite påverkad är att man släpper lite av kontrollen, åtminstone en stund. Jag pratar inte om att bli galen, sluddra eller börja bråka – utan om att kunna zooma ut, lämna Excel-arket en stund. Jag tror faktiskt att man blir lite dum i huvudet av för mycket kontroll. Vi får inte glömma att kontroll, i sin mest destruktiva form, är en form av regression – där man bara ser det man redan har bestämt sig för att se. Så tänker jag i alla fall.



Mitt vita år

Här skriver  jag fått av mitt vita år och att vara snusfri. Jag avslutar med att skriva om det som jag tror är nykterhetens största fara.  P...