Det har varit en stor debatt om ett par som skrivit en bok om den ena partnerns sexmissbruk. Jag tycker debatten blivit otäck, men likom väldigt många andra har jag fascinerats. Vad handlar det här om egentligen? Ja sex men inte bara.
Av Edvard Munch - WebMuseum at ibiblioPage: http://www.ibiblio.org/wm/paint/auth/munch/Image URL: http://www.ibiblio.org/wm/paint/auth/munch/munch.scream.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=37610298
Joel Halldrof menar att historien skulle fått ett annat mottagande för tio år sedan, då diagnoser och terapi var grejen. Men att den kritik som paret får idag beror på att terapin på väg att "förlora sin status som vår tids överideologi".Själv brukar jag tänka att allt fler får svårt att värja sig från föreställningen att det måste vara något allvarligt fel på ett samhälle där så många inte passar in. När alla nu snart har en diagnos så kommer vi förstå att det är samhället vi måste förändra.
Många menar att vi är på väg in i en mer utåtriktad och mindre självcentrerad tidsepok. Det vore väl fint om allt kunde samspela, så att ena inte var ute för att det andra var inne. För naturligtvis kan det bli helt galet om det svänger för mycket åt andra hållet. Ändå välkomnar jag skiftet, som jag hoppas ska innebära att det blir mindre vanligt att ha sitt eget själsliv som största intresse. Där det blir en större förståelse för att samhälle, politik och privatliv hur ihop. Att vi är del av något större som inte alltid går att lösa genom att gå på yoga.
I sociala sammanhang har jag ofta känt att det enda man förväntas prata om är sig själv. Det är som att det andra, världen där ute, bara kan kommenteras med "det är hemskt". Som att världen inte har något med oss att göra. Det är som varje människa går runt som en alienerad. Inte undra på att den ofrivilliga ensamheten växer.
.jpg)