Jag skriver om att inte låta sig luras av marknadens metoder för att skapa efterfrågan genom att öka folks komplex. Bilden visar bara på något annat. Det finns som ändå. Naturen i oss själva och i världen.
Photo by Maël BALLAND on Unsplash
I vintras så jag teveserien Applecider vineager. Den var inte så bra, men den sanna historien bakom fascinerade mig. Storyn handlade om två personer som gjorde karriär på att marknadsföra mat som skulle bota deras cancer. De verkliga personerna bakom historien var Belle Gibson och Jessica Ainscough.
Gibson var en bluff. Hon hade aldrig varit sjuk. Det finns en mycket bra intervju med henne på 60 minutes Australia där hon konfronteras med sin lögn. Ainscough var sjuk och valde bort skolmedicin för en alternativ behandling som hon också blev ansiktet utåt för. Hon dog när hon var 29 år. I slutskedet av sjukdomen hade hon raderat sin framgångsrika blogg som förespråkade den alternativa behandlingen och återgått till skolmedicin. Hennes mamma hade också fått cancer och behandlat den enligt samma metod. Även hon dog för tidigt.
Jag blev fast i Ainscough. Sökte upp hennes instagram. Hittade intervjuer med henne på Youtube.Hon var förtjusande. Det är alltid sorgligt när unga människor dör. Men det jobbigaste med Ainscough var att hon trodde att hon själv orsakat sin cancer genom att äta fel mat. Det är en fruktansvärd ondska som ligger bakom den här typen av humbugbehandlingar som tjänar pengar på människors hopp.
I tjugo år har jag varit bekymrad över att marknaden kapitaliserar på våra kroppar genom att låta olika komplex skapa efterfrågan. Det har blivit värre. Vi lever i ett samhälle där det är allt svårare att må bra, eftersom den allmänna uppfattningen om vad som är bra förskjuts allt eftersom nya behov som hittas på.
Exempelvis tror jag att de här åldersnojiga texterna av utmärkta skribenter som syns på våra kultursidor i nuet är påverkade av detta, eftersom ålderdom numera går att operera bort.
För många år sedan skrev jag en text att man skulle byta rum när folk började prata sjukligt om sina komplex, eftersom det ofta utmynnar i nåt slags vansinne som sällan har med verkliga problem att göra. Idag känns det ofta som jag lever i en parallell värld, eftersom den jagkomplex-drivna verklighetsuppfattningen är så dominerande och man då och då upplevs som en idiot som inte har fattat.
Med stigande ålder ser jag det allt mer som ett krig, som jag måste gå ut i, för att skydda min mentala hälsa. Jag har till och med låtit taturera in "Kriget med mig själv på armen"
Min krigsstrategi:
- Lägg ner "Fin- kommenterarna" på sociala medier. För det första är det en oerhört löjlig kommentar. För det andra så bygger det på att vi ska visa upp bilder där vi ser snygga ut. Jag lägger också ut bilder på mig själv, ofta till och med, men de har aldrig som syfte ge mig uppmärksamhet för mitt utseende. Jag ser mig helst som en bitsk kärring. De här fin kommentarerna förstärker utseende komplexen och sätter normer för hur vi ska se ut . Att vara fin är dessutom helt meningslöst.
- Visa dina medmänniskor uppskattning. Det kan visst var för något man tycker är snyggt men för något konkret som inte har med de fysiska att göra. Jag säger alltid till om jag tycker någon bär ett snyggt plagg. Igår ropade jag efter en kvinna på andra sidan gatan som hade en snygg klänning. Hon blev glad, sa att hon köpt plagget på Ullared och att hon skulle ta av den och ge den till mig. Vi skrattade. Det handlar om att bygga på positiva vibbar. Men allra bäst är förstås att ge folk komplimanger för något av dens egenskaper. Sluta aldrig att se dina medmänniskor. Att lyfta varandra är en plikt som vi måste ta på allvar.
- Avled när folk börjar prata om hur farlig mat är och förespråka neurotiska dieter. Låt dem inte orera om sjuka grejer. Jag tittade en gång på ett klipp där några människor pratade om e-medel i mat och sa att det var så mycket föda som såldes som egentligen var mat. Herregud! Appropå så är en del e-medel gjorda av naturliga råvaror. Vi har ett allt mer religiöst förhållnings sätt till mat. En verkningsfull kommentar när den här typen av snack sätter igång är att ta upp att medellivslängden ökar så det verkar inte vara så farligt att äta lite vad som helst. En annan är att fråga om vilka studier det finns som stödjer deras märkliga kostval. Det är inte alltid det funkar. Däremot kan ens kommentarer stoppa den här typen diskussioner på sikt, eftersom ens sätt att lägga sig i skapar dålig stämning.
- Skaffa dig ett större problem. Har man många små skitproblem så kan lösningen vara att skaffa sig ett större problem. Det finns massor där ute i världen.
- Problematisera inte allt som du tycker är roligt och kalla det för missbruk eller att knarka. Det finns självhjälpsgrupper för precis allting. Jag knarkar säger man om precis vad som helst, teverserier, sociala medier, allt som man går igång på. Vi måste förstå att detta också hänger ihop med i bilden av att vi är fel, dåliga och behöver hjälp. Fungerar ditt liv så har du inget missbruk. Förr var det kyrkan som kontrollerade oss. Nu är det marknaden. Det viktigaste för oss är ändå att hitta saker vi tycker är roliga, annars orkar vi inte med allt det tråkiga.
.jpg)